Dokumentation

Om 10 år kommer det vara stor lärarbrist skriver Svenska Dagbladet (läs mer här). De baserar detta på SCB:s siffror framtagna för Lärarförbundet. Om detta stämmer kommer det vara över 60 000 lärare som saknas. Det finns mycket man kan säga om det. Låt oss börja med administrationen.

Jag hoppas att man tar tag i detta men presenterar en helhet. Jag vet att mitt jobb är tungt men det är också ett av de bästa som finns. Det finns administration men samtidigt måste den finnas. Jag måste dokumentera mitt arbete med elever och deras progression. Jag måste kunna visa hur jag bedömt och att ta bort den administrationen verkar dumt.

Däremot behöver jag kanske inte skriva F-varningar i flertalet exemplar. Kanske behöver jag inte skriva F-varningar två eller tre gånger per kurs. Kanske behöver jag inte dokumentera allt jag säger till en elev. Kanske behöver jag inte dokumentera allt kring småsaker som om en elev pratat med mig om än det ena än det andra.

Det låter lite dumt men det gäller alltid att ha på fötterna i skolans värld. Bevisbördan är lärarens men samtidigt borde det ju räcka med en bra betygsdokumentation. Vi kanske överdriver en del. Vi är så rädda att inte göra rätt att vi nästan förklarar ihjäl oss.

Vad av detta kan man plocka bort? Vad ska man inte plocka bort? I en profession har man ett visst ansvar att dokumentera det man gör. Det intressanta är snarare hur vi ska dokumentera som borde vara i fokus.

Det kan aldrig vara fel att se den här igen.

En fördjupad utbildning

Litteraturblogga också

Jag får göra webbshopssajt om jag vill

Okej, jag erkänner

En annan kurs

Ytterligare en kurs

Jag har gått en kurs till

Ibland är det svårt

Jag läser en del bloggar och jag bloggar faktiskt både här och anonymt på en annan blogg. Ibland tänker jag att det är svårt att blogga. Egentligen, vem vill läsa det jag skriver, egentligen alltså. Eller snarare hur ska jag få till att skriva varje dag. Eller vecka, eller månad eller år. Eller någonsin.

Det går alltid bra i början men så är allt som är nytt. Sedan avtar det och ingen människa klarar av att skriva djupa inlägg så ofta som det var tänkt. Jag förstår poängen men ibland är det svårt.

Min ambition är att renodla min andra blogg och därför uppstod denna samt att jag tänkte använda den i skolan. Så blev det inte men jag skriver bara om pedagogik här. Det är skönt för min andra blogg är mer privatpersonen medan jag här är läraren.

Fast det är svårt. Det är svårt att skriva intressant varje dag eller vecka eller månad eller vad man nu hade för tanke. Det gör inte någon till en dålig bloggar. Du är bara som alla andra och något uppslukad av ditt liv.

Läxfritt av Pernilla Alm

Under slutet av 2013 och början 2014 klev läxdebatten in i skoldebatten och sedan rullade det på. Pernilla Alm skrev på sin blogg ett inlägg som lästes och delades och debatterades. Det resulterade i en bok.

Jag har läst den och den är både bra och mindre bra. Visst läxor som är läxor bara för att är inte värda namnet. Läxor som ges för att göra föräldrar glada är inte heller bra. Fast samtidigt önskar jag läsläxor för att få till en goda läsare. Men jag vet inte om jag tycker att man ska läsa som jag gjorde, i en läsebok, kanske kan man läsa vad man vill och spela in en kort recension om man är liten eller bokblogga om sin bok om man är lite större. Lästräning behövs. Det är kanske den enda läxa som behövs. Eftersom jag träffar eleverna senare i skolgången och myten om 10 000 timmar för att bli en god läsare stämmer. Sedan måste man läsa olika sorters text.

Det är en välskriven bok men som gymnasielärare känner jag inte igen mig. Det kanske är skillnad i attityd mellan de två skolformerna. Våra elever får läxor men det är annorlunda. Läxor fungerar bättre för äldre elever, alltså de som är på gymnasiet. Det är i alla fall vad Hattie säger så det är kanske rätt. Jag tänker nog att man bör läsa denna bok oavsett och sedan fundera lite på sin egen praktik.