Lärarlöner

I en debattartikel i Aftonbladet presenterade Ministern för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson, regeringens plan. Det är ju så att 3 miljarder kronor ska satsas på lärares löner under 2016. Det är väl ganska mycket pengar kan man tycka men frågan är på vad det ska satsas. Nya lärare som ska in i yrket och stanna kvar? Äldre lärare som är trötta och behöver uppmuntras? Eller förändringsbenägna lärare som vill utveckla?

Ja, det är inte lätt och jag tänker att SKL sitter och tänker precis samma. Det leder ofta till något kucklimuck som ingen tjänar något på. För i mellanmjölkens land får ingen sticka ut och vi lärare lever verkligen där. Differentieringen mellan högsta och lägsta lön behöver blir större för snart har vi inget spelrum att vara i.

Jag har jobbat som lärare i 12 år. Min nyaste kollega har 2 300 kr mindre än jag. Snart är hen om och jag hamnar efter. Det är faktiskt inte speciellt kul. Så ska det kanske vara för jag gillar verkligen inte att man systematiskt tänker fel.

Ytterligare segregation

I Lärarnas nyheter står att läsa om hur friskolor i mindre utsträckning tar emot nyanlända än kommunala skolor. Det är otroligt stor skillnad och många tror att det beror på att friskolor i mindre utsträckning vill lägga ned tid på studiehandledning i modersmålet eller ev. extra stöd.

Det kan ju vara sant för det är kostsamt samt att man tänker sig kanske att man tar sig till den närmaste skolan när man bor i ett samhälle. Vad vet jag hur man tänker. Däremot så behöver man fördela gracerna åt alla håll. Jag kan bli så trött på att vi i kommunal skola får vara de som får mest skit för allt.

Lärarlegitimationens baksida

Det är dags för lärarlegitimationen att träda i kraft. Det betyder att lärare som inte har legitimation inte får göra vissa saker. Sätta betyg är en av dem. Att varsla lärare för att de inte fått sin legitimation från Skolverket verkar allt annat än smart och sunt.

Det är ju knappast mitt fel som enskild lärare. Om väntetiden är 12 månader hur kan man då som kommun dra den slutsatsen. Jag fick min legitimation redan 2012 och numera är det inget som jag våndas över.

Nej, tänk om och tänk rätt. Samtidigt som man kan söka i tid är det inte lätt att påverka en tredjepart. Det ska inte ligga någon i fatet.

Välkomna alla är den nya devisen

Jag läste att yrkeslärare ska bli en yrkesgrupp som Lärarnas Riksförbund är lite intresserade av. Det finns redan lärare som är med där idag så nyhet är det knappast. Snarare är det kanske så att man tänker göra riktade satsningar mot områden som intresserar yrkeslärare. Jag hoppas någonstans att innan jag går i pension så kommer våra två förbund vara ett. Det behövs nog också för lärarnas respekt och status.

Arbetsbörda

Det kom en undersökning i veckan som visar att lärare är en grupp som upplever störst ökning i arbetsbörda. De som tydligast visar detta är grundskolelärare och sedan gymnasielärare. Förskolelärare och fritidspedagoger hamnar lite längre ned och skolledare finns där bland topp 10.

Det säger väl något om vad som händer i skolan. Ska man se till reformer har ju grundskolan varit det område där riksdag och regering varit flitigast med nyheter. Det har bland annat handlat om betyg i lägre åldrar och det är en arbetsuppgift som inte går att plocka bort. Det är inte konstigt att arbetsbördan upplevs som större.

Dags att göra något åt problemet. Det är inte en grupp eller två utan alla från förskola till gymnasium som anser detta. Då är det ett systemfel. Jag skulle så gärna vilja se något hända nationellt. Annars lär saker och ting tuffa på några år till.

Lärarförbundets referensorgan

Ändring ska ske i Lärarförbundet. Det ska införas elva referensorgan som ska fungera som stöd i vissa frågor. De saker som kommer att vara i fokus är bland annat följande. Man ska fungera rådgivande när Lärarförbundet får statliga utredningar, remisser eller liknande att svara på. Man ska vara extra lyhörd mot medlemmarna. Vara delaktig i sociala medier. Ha ett lärarnära perspektiv. Ha ett arbetsmiljöperspektiv.

Detta kommer att införas efter sommaren och jag är pepp. Lite modernt tänkande. Jag gillar förändring och varför inte i tider av skolkommissioner och liknande.

En fredag som alla andra

Om man tänker på vad man gör på en dag kan man som lärare bli lite mörkrädd. Våra fredagar är korta elevdagar vilket gör att vi har mötestid på eftermiddagen.

Jag hade denna fredag tre lektioner, ett möte och en samverkan innan kl 15. Eftersom det var en riktigt bra dag lyckades jag få 30 minuter lunch. Så, en bra fredag även om den påminde om de flesta fredagar.

Arbetsmiljö i skolan

Ibland tänker jag att vi har ett problem i skolan. Eller ett, tja, flera, men just detta är ett problem. Vi är så dåliga på arbetsmiljö. I alla fall när det kommer till lärare och skolledare. Det är lätt att tänka att elevers arbetsmiljö är mest eftersatt men så är nog inte fallet.

Skolledare utsätts för hot och kränkningar från både höger och vänster och förväntas leda med stor pedagogisk tanke. De är ensamma i mycket och det gäller att inte glömma bort det. Det är lätt att tro att rektor är den som bestämmer men i en politiskt styrd organisation är det inte sant. Efter att ha läst att skolledarförbundet lämnat fackliga förhandlingar efter att ha fått för lite lön tycker jag det är bra. Alla skolledare förtjänar mer pengar för det jobb de gör. Vem vill annars vara rektor?

Status

Vad är status egentligen? Jag undrar ibland. Jag tror vi är rätt så borta ur den diskussionen eftersom allt fler kvinnor blir lärare. Det låter konstigt men att vara kvinna i ett kvinnligt dominerat yrke är inte status. Jag har status för jag är gymnasielärare. Det är där vi hittar flest män. Det är vi som har mest vana att sätta betyg. Vi har någorlunda status.

Jag tror inte status är det som gäller. Eller jo, det är så världen fungerar men vår status hänger samman med hur personer utanför skolan ser på skolan. Ibland blir det en självuppfyllande profetia om vi säger att vi inget är värda. Då tror samhället på det. Då får vi diskutera semester, sena ankomster och annat som inte har med arbetet att göra. När vi behandlas som inkompetenta av samhället, då förlorar vi i status.

Status som i gamla filmer lär vi aldrig få. Det kommer inte att vara så att läraren ensam är den enda källan till kunskap. Vi behöver få status för annat. Oavsett om vi arbetar med småbarn eller vuxna behöver vår status utgå från vår förmåga att se individen och få dessa att växa. Fast status kräver också att vi lärare slutar gnälla på varandra offentligt. Vi tycker inte om att det finns förstelärare och det berättar vi. Läkare gnäller aldrig över andra läkare med annan befattning. I alla fall inte utanför de egna leden. Inte heller mår man dåligt av att lära sig av andra. Det är något vi behöver jobba med lika mycket som lönen.

Lön

Jag vill gärna ha högre lön. Vem vill inte det egentligen? Det ska man inte sticka under stol med. Någonsin oavsett vem man är eller vilken arbetsgrupp man tillhör vill man ha betalt för det jobb man gör.

Det skär nog i mångas ögon att vi lärare vill ha högre lön. Precis som inom alla yrken finns det individer som inte gör sitt jobb andra gör det tills de går in i väggen och aldrig kommer därifrån. Ändå så stör det de flesta i samhället att vi vill ha mer lön. Fast det finns poänger med högre lön.

Vi kommer att få brist på lärare. Det är bara så. Det är inte fler som söker till lärarutbildningarna och lönen är en orsak. Vem vill plugga i fem år och komma ut och tjäna mindre än en viss affärspersonal.

Det handlar också om att se till att lärare stannar i yrket. Många lämnar yrket varje år och istället kommer outbildad personal in. Man måste kunna förstå hur man lär sig läsa för att kunna lära ut det. Det krävs också goda ämneskunskaper.

Bra lärare ger bra elever. Tänk på det när ni klagar. Vi har blivit lärare av en orsak och vi behöver faktiskt skolfrid. Jag saknar Magnus Ladulås som tvingar till frid för bönder. Skolan ska kanske få frid från politiker. Vem vet vad som skulle kunna hända då.

Fast samtidigt förstår jag att vi inte kan ha hur hög lön som helst. Vi jobbar oftast i offentlig sektor och där finns en viss peng. Oftast är det så som landet ligger och vi kan inte göra något. Här kan staten gå in och peka med hela handen. Det är en stor del av skolans budget som går till lokaler. Lokaler som inte tas om hand eller som är värdiga att befinna sig i. Kanske ska relevant hyra tas ut och inte fantasisummor.

Lön är ett svårt ämne för visst vill vi ha betalt men då ska vi ha det. Vi som är bra, vi som gör vårt jobb, vi som nästan går in i väggen för våra elever.

Dokumentation

Om 10 år kommer det vara stor lärarbrist skriver Svenska Dagbladet (läs mer här). De baserar detta på SCB:s siffror framtagna för Lärarförbundet. Om detta stämmer kommer det vara över 60 000 lärare som saknas. Det finns mycket man kan säga om det. Låt oss börja med administrationen.

Jag hoppas att man tar tag i detta men presenterar en helhet. Jag vet att mitt jobb är tungt men det är också ett av de bästa som finns. Det finns administration men samtidigt måste den finnas. Jag måste dokumentera mitt arbete med elever och deras progression. Jag måste kunna visa hur jag bedömt och att ta bort den administrationen verkar dumt.

Däremot behöver jag kanske inte skriva F-varningar i flertalet exemplar. Kanske behöver jag inte skriva F-varningar två eller tre gånger per kurs. Kanske behöver jag inte dokumentera allt jag säger till en elev. Kanske behöver jag inte dokumentera allt kring småsaker som om en elev pratat med mig om än det ena än det andra.

Det låter lite dumt men det gäller alltid att ha på fötterna i skolans värld. Bevisbördan är lärarens men samtidigt borde det ju räcka med en bra betygsdokumentation. Vi kanske överdriver en del. Vi är så rädda att inte göra rätt att vi nästan förklarar ihjäl oss.

Vad av detta kan man plocka bort? Vad ska man inte plocka bort? I en profession har man ett visst ansvar att dokumentera det man gör. Det intressanta är snarare hur vi ska dokumentera som borde vara i fokus.

Det kan aldrig vara fel att se den här igen.

Upp till kamp......

Idag är det arbetarnas dag. Ironiskt nog är det den dag då de flesta som arbetar tillhör LO och måste underhålla eller serva oss tjänstemän inom SACO eller TCO samt alla andra. Restauranger, affärer, biografer och annat är öppet idag för att vi inte klarar av en stängd dag. Jag kan köpa att korna måste mjölkas och att det måste finnas polis och sjukhuspersonal och förhoppningsvis blir de kompenserade på ett bra sätt. Det jag inte köper är att man idag måste kunna köpa en hamburgare på McDonalds, eller skor på Din Sko eller se en film på SF. Vi skulle kunna klara oss utan det en dag. Det är trots allt för bättre arbetsvillkor som denna dag finns. De senaste åren har det inte så. Jag har släktingar som jobbar inom servicesektorn som aldrig är lediga denna dag. De som jobbar inom produktionsindustrin är det. Mina vänner och familj som jobbar inom servicesektorn är inte ens lediga på nationaldagen. Nej, mer rättvisa åt folket. Ska det vara ledigt ska alla vara lediga och är man inte det så dubbelt betalt så att det svider för arbetsgivaren. Socialisten i mig kommer fram sådana här dagar. Detta är den dag jag engagerar mig i vuxnas problem. Eller det gör jag många dagar men annars är det barns problem. Men det är andra dagar. Upp till kamp för lika rättigheter. Tänk på att de flesta inom servicesektorn är kvinnor. De behöver inte serva Sverige i dag. Låt dem vara lediga.