Ytterligare segregation

I Lärarnas nyheter står att läsa om hur friskolor i mindre utsträckning tar emot nyanlända än kommunala skolor. Det är otroligt stor skillnad och många tror att det beror på att friskolor i mindre utsträckning vill lägga ned tid på studiehandledning i modersmålet eller ev. extra stöd.

Det kan ju vara sant för det är kostsamt samt att man tänker sig kanske att man tar sig till den närmaste skolan när man bor i ett samhälle. Vad vet jag hur man tänker. Däremot så behöver man fördela gracerna åt alla håll. Jag kan bli så trött på att vi i kommunal skola får vara de som får mest skit för allt.

En lektionstanke

Jag gillar att se film i min undervisning. Det är inte för att jag är slö utanför att jag själv är ganska visuell. Jag har läst och sett film sedan jag var liten och ibland förstår jag elever som föredrar det mediumet. Däremot inte sagt att man inte ska läsa också. Båda sakerna är upplevelse och det kräver att man tar sig tid.

Film är i alla fall ibland bättre när elever är trötta och inte orkar så mycket. Det är en genomgång utan att lyssna på mig :).

Sir Ken Robinson igen

Interaktion på distansnätkurser

Som lärare är jag minst lika intresserad av min egen interaktion som elevernas. Ibland kan den behöva vara större och ibland mindre. Gemensam för alla situationer är dock att lärare måste vara den som håller i strukturen. Terry Anderson (2008) menar att Garrisons tre olika ”presence” (jag kommer inte på någon bra motsvarighet) är mycket viktiga när det gäller lärande via nätdistans. Dessa måste samverka för att det ska fungera fullt ut. Den första delen är ”cognitve presence” vilken handlar om meningsskapande och möjligheten att utveckla kritiskt tänkande. Sedan kommer ”social presence” som innebär att det finns en gynnsam kultur där alla känner sig tillfreds med att uttrycka sina åsikter. Den tredje kallas ”teaching presence” som krävs för att det hela ska fungera. Det handlar om lärarens roll och hur man strukturerar och förklarar sina uppgifter.

Jag kan tycka att den sociala biten har varit viktig i mina egna distansstudier. Trots allt är det en lärande miljö och det måste finnas en miljö som gör att man känner sig trygg i att dela med sig. I vissa kurser jag har läst har delar av dessa tre inte fungera unisont. Det har varit en frånvaro av läraren och det har senare medfört att tonen inte alltid var trevlig mellan studenterna. Självklart ska man få tycka vad man vill men att enbart kommentera andras arbeten som om man var dum är inte givande. De tre ”presence” som finns behöver alltså fungera lika väl. Anderson (2008) menar att studenter kan ta över delar av lärarens roll så att man lär sig av varandra. Det är väl den form av lärmiljö som ger mest.

I Säljö och Jonssons artikel (2008) återfinns också glädjen i att diskutera och kommunicera med varandra. Där handlade det bland annat om allt från hur studenterna tar sig in i kursen och jag tror det är viktigt att det inte känns alltför komplicerat. Det finns också, menar författarna, en fin gräns mellan att visa studenterna hur man ska göra och låta dem lära av varandra.

Just detta att lära av varandra och att mötas oavsett hur det sker är en av grunderna i lärandet. Det skulle vara så synd om ingen av oss på den här kursen inte hade lärt oss av varandra.

Litteratur

Anderson, Terry. (2008). “Teaching in an online context”. I Terry Anderson. (Ed.). The Theory and Practice of Online Learning. AU Press: Athabasca University http://cde.athabascau.ca/online_book/

Jonsson, Lars- Erik & Säljö, Roger (2008) The Online Seminar as Enacted Practice. Konferensbidrag, ECER, 2008, Göteborg.