Vad är status egentligen? Jag undrar ibland. Jag tror vi är rätt så borta ur den diskussionen eftersom allt fler kvinnor blir lärare. Det låter konstigt men att vara kvinna i ett kvinnligt dominerat yrke är inte status. Jag har status för jag är gymnasielärare. Det är där vi hittar flest män. Det är vi som har mest vana att sätta betyg. Vi har någorlunda status.
Jag tror inte status är det som gäller. Eller jo, det är så världen fungerar men vår status hänger samman med hur personer utanför skolan ser på skolan. Ibland blir det en självuppfyllande profetia om vi säger att vi inget är värda. Då tror samhället på det. Då får vi diskutera semester, sena ankomster och annat som inte har med arbetet att göra. När vi behandlas som inkompetenta av samhället, då förlorar vi i status.
Status som i gamla filmer lär vi aldrig få. Det kommer inte att vara så att läraren ensam är den enda källan till kunskap. Vi behöver få status för annat. Oavsett om vi arbetar med småbarn eller vuxna behöver vår status utgå från vår förmåga att se individen och få dessa att växa. Fast status kräver också att vi lärare slutar gnälla på varandra offentligt. Vi tycker inte om att det finns förstelärare och det berättar vi. Läkare gnäller aldrig över andra läkare med annan befattning. I alla fall inte utanför de egna leden. Inte heller mår man dåligt av att lära sig av andra. Det är något vi behöver jobba med lika mycket som lönen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar